I köket gäller det att vara extra uppmärksam på de arbetsredskap och kärl vi hanterar. Olika material kan innehålla industriellt framställda kemikalier som är i direkt kontakt med den mat vi stoppar i oss.

Flera utredningar pekar på att det kan finnas ett samband mellan vanliga folkhälsoproblem och industriellt framställda kemikalier. Men det är en knepig uppgift att bevisa långsiktiga samband mellan exponering och försämrad hälsa. Normal användning av enskilda produkter är sällan farligt. Å andra sidan är det ingen som bär ansvaret för den sammantagna effekten av hela den kemiska cocktail som vi dagligen får i oss, eftersom det finns så mycket onödigt i så många produkter runt omkring oss. Därför kan det löna sig att använda lite sunt förnuft också i köket, där vi ju faktiskt hanterar allt det vi sedan stoppar i munnen.

Används i: Kastruller, folieformar och foliefilm.

Miljöegenskaper: Aluminium är ett grundämne som förekommer i naturen och som människan är rätt väl anpassade till. Men aluminium i överflöd är inte bra för hälsan.

Gör så här: Undvik att koka eller förvara sura livsmedel i aluminiumkärl. Syrligheten gör att aluminium frigörs ur kastrullen. Betydande mängder aluminium kan också frigöras från aluminiumfolien om den repas eller du lagt folien ovanpå ett kärl av metall (på grund av den elektrolytiska ström som då uppstår).

Miljöegenskaper: Plast framställs från så kallad mineralolja, som under loppet av miljontals år har uppstått i jordskorpan av att fossila småkryp och växter har pressats samman. Energivärdet för plast är lika högt som för eldningsolja, men man rekommenderar inte att man bränner plast i hemmiljö. PVC-plast får aldrig brännas på grund av de giftiga och långvarigt skadliga dioxiner som då bildas och samlas i miljön.

PVC-plast ingår vanligtvis i skåp och arbetsytor av laminat och i vissa plastmattor. Dessa ska alltså inte brännas då de tjänat ut sitt syfte. Vid köksrenoveringar bör man föra dem till en insamlingsstation för avfall.

Det bakteriedödande medlet triclosan tillförs ibland plast- och andra produkter för att uppnå en bakteriedödande effekt. Triclosan klassas om ett miljögift och anrikas i djur och människor. I en svensk undersökning kunde man påvisa att högre halter av medlet upptogs i modersmjölken hos kvinnor som oftare hade kommit i kontakt med triclosan.

Hälsoegenskaper: Plastens egenskaper styrs av tillsatsämnen som tillfogas plastmassan för att göra den mjuk (till exempel ftalater i PVC-plast), hård (till exempel BisfenolA i PC-plast) eller antibakteriell (till exempel med triclosan).

Tillsatsämnen i plast kan frigöras vid normal användning och slitage, men speciellt vid upphettning. Vissa av dem misstänks vara mycket skadliga för hälsan. De allra skadligaste ftalaterna (en grupp föreningar som härstammar från ftalatsyra) är numera förbjudna i livsmedelsplast och leksaker för barn under tre år.

Triclosan tillsätts i vissa plastprodukter, såsom skärbräden och tvättsvampar. Dessa kan då marknadsföras som bakteriedödande, hygieniska eller luktfria. Det lönar sig att undvika bakteriedödande produkter som tvärtemot vad många tror de facto ökar risken för att skadliga, motståndskraftiga bakterier utvecklas. Plast kan också innehålla många andra tillsatser som kan frigöras vid uppvärmning och slitage.

Gör så här: Använd endast plastföremål avsedda för livsmedel (försedda med bestickmärket) för förvaring av livsmedel. Detta gäller speciellt för feta livsmedel.

Värm inte dagligen mat i plastkärl i mikrovågsugn. Så kallad mikrougnssäker plast är ett bättre, fast dyrare alternativ, men också det avger små mängder tillsatsämnen vid upphettning. Trots att plastförpackningar för färdigmat tål att man värmer dem i mikrougn en gång, bör man inte göra det varje dag. Upphetta i stället maten i glaskärl eller i kärl av färglös keramik

I skåp och arbetsytor av laminat ingår PVC-plast, som innehåller skadliga ftalater. Undvik starka rengöringsmedel (med pH-värden över 10 eller under 4) som kan förstöra ytorna och därmed frigöra skadliga tillsatsämnen i plasten.

En positiv aspekt med ftalater är att de inte lagras i kroppen. Så fort vi undviker kontakt med dem, påverkas vi sannolikt mindre av dem. Men eftersom ftalater finns i många vanliga produkter i vår vardag, kan de vara svåra att undkomma.

Används i: Ugnssäkra formar, bakunderlag, penslar, grytlappar m.m.

Miljöaspekter: Det finns många olika slags silikonföreningar. Ren silikon härstammar från det naturliga ämnet kisel som förekommer i till exempel sand. Även om silikoner är svårnedbrytbara i naturen, klassas de som rätt miljövänliga.

Hälsoaspekter: Också om materialet silikon – då det är helt rent – ofta anses vara tryggt att använda, betyder det inte att alla produkter av silikon alltid är säkra. Silikonprodukter kan bestå av olika sorters blandningar där olika ämnen och tillsatser, inklusive färgämnen, ingår. Man har tillsvidare forskat mycket lite i slutprodukter av silikon och vad de egentligen kan innehålla. Det finns just ingen oberoende information att få. Sannolikt finns det stora kvalitetsskillnader i det silikon som säljs på marknaden.

Gör så här: Var försiktig med silikonprodukter av helt okända märken. Kända företag har mest att förlora på om deras produkter skulle visa sig vara skadliga, varför de sannolikt också är måna om säkerheten.

Används i: Ytbeläggning i stekpannor, kastruller, ugnsformar, tillredningsbestick och slevar.

Miljöaspekter: Teflon tillhör gruppen fluorföreningarna, vilka klassas som ytterst skadliga miljögifter på grund av sin svårnedbrytbarhet i naturen och förmåga att lagras i människor och djur. Fluorföreningarna, som först på senare tid flitigt använts som impregneringsmedel i kläder, skor och kärl, har redan via luft, vatten och naturens näringskedjor spridit sig till alla delar av världen. Halterna av fluorföreningar ökar oroväckande snabbt i isbjörnar på så avlägsna platser som Arktis.

Teflon är en mycket stabil form av fluorföreningar och används därför allmänt som ytbeläggning i kärl, men också inom kirurgin. Teflonkärl är trygga när de nyttjas rätt, det vill säga så länge som teflonytan är intakt och inte hettas upp för mycket och börjar ryka, vilket den lätt gör om stekpannan bränner vid på grund av allt för hög värme. Läs den bruksanvisning som medföljer!

Hälsoaspekter: Blodtest på människor inom EU uppvisar högre halter av speciellt fluorföreningen PFOS (används i ytterkläder och skor) hos barn och unga jämfört med hos den äldre generationen. Forskarna vet ännu inte vilken effekt olika fluorföreningar har på vår hälsa. Man forskar som bäst i detta.

Gör så här: Eftersom det finns lite kunskap om hur de flesta kemikalier påverkar människan och miljön, gör vi som konsumenter klokt i att själva vara försiktiga när vi väljer produkter. Använd inte teflonkärl med skråmor i beläggningen (och ogärna köksredskap av silikon). Man vet helt enkelt fortfarande inte hur teflon (och silikon) påverkar oss. Hetta inte upp teflonkärl på högsta effekt, utan använd lägre temperaturer.

Miljöaspekter: Gjutjärn har inte några betydande negativa miljöeffekter. Järn rostar i naturen och då frigörs naturligt järn.

Hälsoaspekter: För användningen av gjutjärnskärl av normal och god standard torde det inte finnas några skadliga hälsoaspekter. Vid matlagning frigörs extra järn, men detta upplevs av de flesta som en positiv sak, i synnerhet om man har lägre hemoglobinvärden.

Miljöaspekter: Glas är ett miljövänligt material som vid återvinning och tillverkning kräver förhållandevis lite energi. Glas kan återvinnas i allt från returglasprodukter till glasull för isolering. Hälsoaspekter: Glas är ett tryggt och stabilt material vid tillredning och förvaring av även feta livsmedel. Man rekommenderar också glaskärl för mat som uppvärms i mikrovågsugn.

Det är charmigt med keramik, men lergods har vissa begränsningar. Det lönar sig att vara uppmärksam på lasyrer i mycket starka färger, särskilt om dessa inte är ytskyddade. Förvara inte mat längre tider i laserade föremål om ytan inte ser ut att vara avsedd för detta ändamål eller om kärlet kanske snarare är en turistsouvenir eller ett konstföremål. Se i synnerhet upp för orangefärgad lasyr i kombination med sura livsmedel. Orange färg kan sannolikt innehålla kadmium, ett hälsofarligt ämne som kan frigöras i kontakt med sura ämnen.

(Källa: martha.fi)