Att se efter vad det blir för kön på barnet har blivit allt mer vanligt. Om man gör det enbart för att få veta, och inte för att bestämma om man vill fortsätta med graviditeten, tycker vi på VB att det är helt ok. I vissa fall kan det till och med vara att rekommendera. Självklart så ÄR det viktigast att barnet är friskt och helt MEN, många önskar även att barnet är ett visst kön. Om man då ställer in sig på att fostret är av detta kön kan detta medföra depressioner mm när barnet föds. Om man vet innan att barnet kommer vara av ett kön när det kommer så har man några månader på sig att vänja sig vid tanken.
Visst finns det nackdelar också. Risken att se fel är inte stor, men den finns. Har man då inrett barnrummet i rosa och bara inhandlat rosa kläder när det sedan kommer ut en pojke kan det kännas jobbigt. Det finns även tyvärr de graviditeter som inte går så bra. Om något händer som gör att man mister barnet kan det kännas tyngre om man känner till könet på fostret. Det blir mer påtagligt om man mister sin son eller dotter än om man förlorar ett foster. Denna känsla är väldigt olika hos individen. De olika testen man kan göra för att få reda på kön kan också medföra komplikationer.

För att kunna ta reda på vilket kön fostret har genom ultraljud måste du ha passerat v.24. I Västerås finns det ingen idag (som vi känner till) som utför ultraljud enbart för att bestämma kön. Detta gör du närmast i Stockholm eller Uppsala. Priserna varierar stort mellan klinikerna så där avgör ekonomin mycket. Svaren blir detsamma oavsett om man betalar 250 kr eller 750 kr. Några som utför detta test är Sibyllekliniken och Mama Mia i Stockholm.
Själva testet i sig är alltså ett vanligt utvärtes ultraljud. Man söker runt tills man får fostret i en sådan position att man ”med säkerhet” kan avgöra kön. Oftast görs även en snabb hälsoöversikt där man kollar mängden fostervatten, fingrar och tår också.

Detta är precis vad det heter. Man tar ett prov av fostervattnen i livmodern och undersöker det i ett laboratorium. Detta för att se om fostret har några allvarliga kromosomavvikelser. Man kan även se vissa missbildningar, om lungorna är mogna och fostrets kön. Provet tas oftast mellan vecka 15 och 18. Man kan göra det från vecka 12 till och med vecka 20. Görs provet före vecka 14 löper det en större risk att medföra missfall. Ungefär 1 % (en av 100) drabbas av missfall till följd av provet.
Med hjälp av ultraljud letar läkaren upp en ficka där man kan sticka in en nål och suga ut ca två matskedar fostervatten. Om man önskar kan man få lokalbedövning, men det känns nästan lika mycket som själva provtagningen så många väljer bort bedövningen. Hur man upplever själva provtagningen när det gäller smärta är väldigt individuellt, men det är ingenting i jämförelse med själva födseln. Själva provtagningen tar ca 5 minuter men det kan ibland ta 15-20 minuter att hitta ett bra ställe att sticka på. Provsvaren får du vänta på. Det kan ibland ta upp till två veckor.
Om du är över 35 år erbjuds du att göra ett fostervattensprov under din graviditet. Detta för att risken då är större att ditt barn föds med Downs syndrom. Detta gäller även om kromosomsjukdomar finns i släkten och hos erat tidigare barn. Prata med din barnmorska om du vill göra detta prov så kan hon berätta mer detaljerat om hur testet går till och för och nackdelar.

I ett så kallat NUPP-test mäter man en vätskespalt i nackgropen hos ett foster. Testet utförs mellan vecka 10-14. Mest tillförlitligt resultat får du i vecka 11-12. Testet avslöjar inte om fostret har Downs syndrom utan bara hur stor risken är. Utifrån detta kan du sedan avgöra om du vill gå vidare med ett fostervattensprov.
Med hjälp av ett utvärtes ultraljud mäter man bredden på vätskespalten. Hos de flesta barn med Downs syndrom är denne bredare än hos ett friskt foster. Tar du samtidigt ett blodprov (KUB-test) ökar du tillförlitligheten för ett korrekt svar till 90%. Dessa tester utförs idag bara på några få allmänna sjukhus. I Västerås får du vända dig till privatkliniker som bl.a. Sibylle kliniken och Mama Mia.